I STEGET

Hovslagarbloggen, där jag kommer att presentera nyheter, vädra åsikter och kommentera aktualiteter.

Det blir självklart en hel del hovslageri, men även en del annat som rör hästsporten eller världen i stort.

Ni behöver inte tro på ett ord jag säger, läs det ni har lust med eller skit i alltihop.

2018-07-01
Positiv respons

Jag har precis genomfört en prishöjning, som kan tyckas drastisk, men för att lägga mig på en marknadsmässig nivå var det nödvändigt. Priserna har varit desamma sedan januari 2015 och istället för att ha gjort en mindre prishöjning varje år, blev jag nu tvungen att ta i lite. Detta gör som sagt bara att jag ligger i nivå med snittet bland de svenska hovslagarna och kanske till och med något under de flesta av kollegorna med samma yrkeserfarenhet som jag själv. 25 år på nacken i yrket och bland annat några år som klinikhovslagare gör att det känns lite märkligt när man inser att man tar sämre betalt än många nyutexaminerade kollegor som trots allt har mycket kvar att lära.

Responsen från kunderna har hittills varit odelat positiv och kommentarerna har varit många om att "vi har sparat mycket pengar på dig", "det är klart att du ska ta betalt för det hårda jobb du gör, vem vet hur länge kroppen håller", "med den servicen och det engagemang du lägger i ditt jobb är du fortfarande för billig" osv.
Det är ju trevligt att kunderna är så nöjda och dessutom bryr sig om en. Det gör ju bara att man inspireras ännu mer till att anstränga sig när ryggen värker. 

2018-06-30

Dagens fråga från en kund som äger sin första häst.

Det har lossnat bitar av horn under hovarna på ponnyn som skoddes för några veckor sedan. Vad är det och vad ska jag göra?

En inte helt irrelevant fråga och ingen ovanlig syn så här i sommartorkan. Hovarna på de flesta hästar oavsett underlag tenderar att bli torra och därmed hårdare än vanligt när det är så torrt i marken som det nu är i större delen av landet. Sulhornet nöts då inte normalt och släpper istället till slut undertill. Det bildas då delvis en dubbelsula av det excessiva sulhornet och fickor kan synas där smuts kan samlas under det lösa hornet. 

Detta är inget akut problem, men med för mycket material som fastnar under en lös flik av sulhorn kan problem uppstå och rekommendationen är att rensa bort allt löst sulhorn med en hovkniv, utan att skära i onödan i den friska sulan. Själv åker jag ut nästa arbetsdag för att åtgärda detta, men säkert kan många hästägare själva göra samma insats.

Så, det ser värre ut än vad det är, men bör inte helt nonchaleras.

2017-10-03

Villiam

Det var en svinkall måndagmorgon i mitten av februari för tre år sedan, när vintern höll ett järngrepp om Mälardalen och vägarna ut till Skråmsta stuteri i Upplands Bro var såphala. Jag skulle dit och verka några fölston och när jag kom fram, varm i full färd med att pyssla om ett nyfött föl som sett dagens ljus under helgen. Det var Timo Nurmos fina sto Gold Strike, som hade fått sitt tredje föl. Muscle Hill var pappa och han var verkligen ett riktigt fint föl med en underbar utstrålning där han struttade omkring i halmen på sina långa ben.

Det är inte speciellt utmanande, kan man tycka, att verka fölston, men det är ett riktigt roligt jobb att ta hand om hovarna på de otroligt fina hästar som står på stuteriet. Man blir nästan lite starstruck ibland när man lägger upp ett ben i knät och tänker på att det tillhör en världsstjärna som Jodas Julia, Camilla Highness, Gold Strike eller någon annan gammal hjälte som nu ska ge liv åt nya små stjärnor. Eller hingstarna, som Scarlet Knight och Uncle Lasse t ex.

Dessa avelshästar, som ibland tycks falla i glömska och inte ägnas lika mycket uppmärksamhet och omvårdnad som tävlingshästarna, men som förtjänar det härliga liv de får på ett ställe som Skråmsta. Jag har hjälpt Carina med alla hennes hästar i drygt fem år nu och det är lika roligt varje gång att samarbeta med henne och hennes fantastiska personal och sätta sig med en kopp kaffe och gagga med hennes far Christer, som drar en gammal anekdot från tiden när han själv drev stuteriet. Han skötte länge om hela gården ensam och betäckte naturligt med tre hingstar två gånger om dagen. Inga lugna dagar direkt.

Muscle Hill-fölet var kvar på Skråmsta och växte upp i hingstflocken, fick sina regelbundna verkningar och uppförde sig exemplariskt varje gång, innan han som 1,5-åring flyttade till sin ägare och tränare Timo Nurmos. Han fick namn efter Timos farfar, Villiam. I söndags, två år senare, vann han Svenskt Travkriterium i sin sjunde start, på världsrekordtiden 1.12,0 och såg inte ens trött ut efteråt. Ett fantastiskt tränarjobb av en av våra absolut bästa tränare.